ATT LEVA I ETT MISSBRUKSHEM

beroendeproblematik+missbruk.jpg

Frågeställningar:

  • Hur märker man på ett barn att det är utsatt? Signaler?
  • Hur påverkas barn/partners?
  • Vad finns det för stöd och hjälp för den missbrukande?

Hur märker man på barn/partners att de är utsatta?

Detta varierar en hel del, beroende på flera olika faktorer. Exempelvis på hur länge missbruket pågått, på hur familjens sätt att hantera detta, på hur barnets egna sociala nätverk fungerar, dvs med skola, släkt och vänner och på hur sammanhållningen i familjen är.
I en missbruksfamilj innehåller vardagen stress, oro, rädsla och otrygghet. Osäkerheten ökar ju längre missbruket håller på, och de känslomässiga kaoset i form av pinsamheter, skam och ilska ökar med tanke på att missbrukaren blir allt mindre pålitlig. I en sån här familj saknas oftast gemenskap och trygghet, medans tviveln, besvikeler, rädsla och lögner ökar. De har med detta även svårare för att uttrycka och visa sina känslor inför varandra, och är därför mindre hjälpsamma och stödjande mot varandra. Samtidigt gör familjen allt för att skydda denna individ och vill på så sätt dölja den mörka hemligheten inför andra. En orsak till detta är på grund av den skam och skuld som de känner för den anhöriga.
Ett barn till en missbrukare de som är de mest utsatta i familjen. De är beroende av sina föräldrars välfärd, och kan genom att känna skuld väldigt tidig ta på sig en vuxenroll. De tar på sig ansvaret för de olika hushållssysslorna, och agerar även förälder för sina föräldrar och för sina syskon om så behövs. Beroende på om föräldern är påverkad pendlar barnet mellan att själv vara föräldern, för att i nästa stund själv få vara barnet och ha kravet att lyda den då, nyktra föräldern. Detta kan vända snabbt, och det blir då en ökande förvirring hos barnet. För barn som växt upp under missbruksförhållanden blir dessa levnadsregler ett normalt sätt att bete sig och uttrycka sig i onormala livssituationer.
I form av besvikelser, lögner och rädsla utvecklas detta till ilska inom barnet, som de antingen vänder inåt eller utåt. Några signaler som kan tyda på att ett barn lever i ett missbrukshem är:

En avvikande vikt och längdkurva, av brist på aptit. Detta kan även leda till huvudvärk, magont och kräkningar. Av oro och stress kan barnet få svårt att sova, och kan därför signalera trötthet och nedstämdhet. Beroende på hur dessa barn vänder sin ilska och oro agerar dem på olika sätt. Barn som agerar utåt kan ofta visa på rastlöshet, aggressivitet, och impulsivitet. De kan visa på brottsliga beteenden, genom att använda sig av våld. Dessa barn gör allt för att synas, höras och märkas. Allt detta för brist av uppmärksamhet.

Är barnet äldre kan detta även leda till dåligt umgänge, som sedan slutar med att de själva hamnar i alkohol eller narkotikamissbruk. Barn som agerar inåt gör tvärtom. De isolerar sig istället, är oftast nedstämda, tystlåtna och väldigt osäkra i sig själv och hur de ska handskas i olika situationer. Genom osäkerheten väljer dessa barn att inte vilja varken synas eller höras, utan vill helst vara ”blomman på tapeten”. Detta kan leda till att barnet går miste om den sociala biten, och på så sätt rubbas den språkliga, tankemässiga och känslomässiga utvecklingen, som kan leda till problem senare i livet. Av den skuld och skam de känner väljer de att ta ut sin ilska på sig själv istället, genom att skada sig själv. Oftast är det genom att skära eller slå sig själv.

Barn som vuxit upp med dessa omständigheter får oftast ett dåligt självförtroende och en dålig självkänsla. Dem kan känna sig svaga och är rädda för att dem ska göra fel. På grund av att de tvivlar på sig själva kan dessa personer ofta signalera blygsamhet och osäkerhet, och rädsla för att göra fel eller säga fel saker. Då finner dem att den lättaste utvägen är att vara tystlåten, och hellre vara ”blomman på tapeten”. Detta är på grund av ovissheten och rädslan för vad andra ska tycka och tänka. Påföljder av denna sorts beteende kan leda till utfrysning av kollegor, skolkamrater eller andra individer. Detta på grund av att den här människan kan visa sig svag och liten. Ska man dra detta i ett längre strå kan det sluta med att mobbningen urartar, och den utvecklas och dessa människor pressar den utsatte, för att se hur mycket hon/han står ut med. Detta gör dem för att få personen att visa någon slags reaktion. Ofta kan det även vara det, som stoppar mobbningen, dvs dagen då den utsatte faktiskt gör just detta. På något sätt säger ifrån, eller på något annat sätt uttrycker en slags reaktion. Då finner dessa människor inte längre någon anledning, eller någon ro att längre göra detta. Dessa människor som utsätter denna person för mobbning, har ofta själva haft några slags problem tidigare i sitt liv, och försöker genom detta stärka sig själva, och visa sig större och starkare än vad de är.

När dessa barn blir vuxna har forskning visat att missbruk i hemmet påverkat dem negativt, men också positivt. Dessa personer har en hel del i bagaget, men som gjort att det vänt det till något att ta lärdom av istället. Dessa personer har då vetat hur ett sådant liv börjar, hur det pågår och hur det sedan urartar och påverkar andra i familjen, eller utomstående. Dessa människor har då en förmåga av att istället bli extra stöttande och en hjälpande hand för andra personer runt i kring, som exempelvis vänner, vilket gör att dem känner sig behövda. Men i allt hjälpande kan detta även leda till att man ibland glömmer sig själv, och att det ibland till och med kan vara ett medvetet val, för att fly ifrån sina egna problem.

Vad finns det för stöd och hjälp för den missbrukande individen?

En person som önskar att sluta dricka, måste själv komma i underfund med detta, och kan därför inte skickas på något behandlingshem med tvång. Den här personen måste alltså vilja detta själv, och förstå allvaret i sitt missbruk, och hur långt detta har fortskridit. Denna person får då möjligheten att sluta dricka genom att hamna på ett behandlingshem där man under ett par veckor får gå på AA-möten, där ordet AA står för Anonyma Alkoholister. Där träffas både kvinnor och män, ung som gammal, med eller utan yrkesutbildning, men alla med samma vilja. De delar mig sig av sina erfarenheter, sina förhoppningar och sin styrka med varandra för att tillsammans hjälpa varandra att var och en blir av med deras gemensamma problem. Det enda villkoret för detta är en önskan om ett alkoholfritt liv, och önskan för en förändring.
På dessa behandlingshem finns det program för såna som är alkoholmissbrukare, personer som varit inblandade i kriminalitet, läkemedelsberoende, misshandlade kvinnor, narkotika, och sexuella övergrepp. För alkohol samt drogmissbrukande människor går de igenom ett 12-stegsprogram, där det får bearbeta en sak i tagit. Exempelvis att komma i instinkt med att missbruk inte är ett socialt problem, utan en psykisk sjukdom. Att beroendet inte är någon annans fel utom ens eget, och att förnekandet är en del av sjukdomen. Aktuell forskning tyder på att 12-stegsprogramet Minnesotamodellen är en av de mest effektiva behandlingsmetoderna i detta syfte, med dess klara struktur. Mer om de viktiga förutsättningar som de lär ut finner man i texten här nedan.
  • Alkohol-/drogberoende är en sjukdom, som skall behandlas för sig. Det är ingen psykisk sjukdom eller något socialt problem.
  • Alkohol-/drogberoende är en kronisk sjukdom som är behandlingsbar. Du kan leva ett rikt liv, dock i fullständig avhållsamhet från alkohol/droger.
  • Alkohol-/drogberoende är en progressiv sjukdom. Det innebär att den genom fortsatt drickande eller drogande hela tiden förvärras. Även efter en lång tids uppehåll återgår Du snabbt till Ditt tidigare stadium av sjukdomen.
  • Alkohol-/drogberoende är en sjukdom som påverkar alla delar av livet - fysiskt, psykiskt, socialt, andligt och ekonomiskt.
  • Alkohol-/drogberoende är "ingens fel". Du kan inte hållas ansvarig för medfödda anlag och "ärvda" attityder. Däremot är Du ansvarig för Ditt tillfrisknande.
  • Kom ihåg att anhöriga, chefer, arbetskamrater och vänner inte är ansvariga för Ditt drickande.
  • Förnekandet är en del av sjukdomen.
  • En låg motivation för att genomgå behandlingen är inte relaterad till behandlingens resultat. En del av behandlingen inriktas mot att skapa motivationen.
  • Alkohol-/drogberoende är en "familjesjukdom". Den närmaste omgivningen påverkas mycket starkt.
Förutom detta präglas deras verksamhet av respekt, ärlighet, omtanke, tolerans och förståelse. Där går de igenom 12-stegsprogramet för tillfrisknandets skull, samtidigt som det kombineras med gruppterapi där de tillsammans i grupp får möjligheten att vara ärlig både mot sig själv och de andra. På gruppterapierna erkänner var och en deras beroende, samtidigt som de då får en helhetssyn på varandra. De lär sig respektera varandra och på så sätt stötta varandra för att nå var och ens mål. De får med hjälp av detta lära sig att alkoholismen beror på individen själv, och att viljan är den enda nyckel som behövs för ett kunna utveckla en bra livsstil. De öppnas nya dörrar, och lär sig att hitta tillbaka till deras intressen så som att utforma nya, men som inte involverar alkohol eller droger. Förutom detta består gruppterapin även i form av lekar. Ofta är det samarbetslekar, eller också lekar där man på något sätt ska berömma varandra, eller på annat sätt uttrycka bra energi. Detta är för att bygga upp varandra självkänsla, och lära sig att känna att man är bra.
Efter 4 veckor är man välkommen att åka hem igen, om personen så känner. Beroende på orsak, kan vistelsen hålla på i längre och en kortare period. Efter dessa 4 veckor ska man då ha lärt sig att helt leva utan alkohol/droger. Man ska ha lärt sig att viljan är större än suget, och att tro på sig själv. Det är även viktigt att vara medveten om att man måste jobba vidare med detta hemma för att inte falla tillbaka.


Intervju med Camilla Carlsson om missbrukens följder.

Källor: