Självkänsla

sjalvkansla.png




















Vad är självkänsla?

Forskning och teorier om självkänsla
Det finns många olika synsätt på vad självkänsla är och dess betydelse för människan. Teorierna varierar mycket från olika psykologiska perspektiv och synsätt och är ett väldigt beforskat område. Idag är det ett högaktuellt ämne i samhället där en flod av böcker och föreläsningar med förenklade populärpsykologiska teorier har växt fram. Många forskare ser kritiskt på budskapen i dessa teorier och att de inte har något stöd i någon forskning, utan för det mesta bygger på egna erfarenheter. Enligt forskarna framställs självkänsla som något lättillgängligt, lätt att förstå och definiera medans den i själva verket är ytterst komplex och att den, som motsats till vad populärpsykologin säger, egentligen inte skiljer sig så mycket från självförtroendet och att de flesta människor i själva verket har en positiv syn på sig själva. Man säger också att det kan vara skadligt att jaga självkänsla och att det inte alltid är något positivt, och även att självkänsla är en konsekvens av prestation, framgång och hälsa, och inte vice versa. (http://www.leva.nu/Bloggar/Alla-bloggar/Leva/Redaktionsbloggen/Inlagg/?BlogEntry=19555)
Resultat från den senaste forskningen visar alltså att självkänsla är starkast kopplat till hur kompetent en person anser sig vara, och att självkänsla ibland kan vara något negativt. Man har också sagt att om någon får veta att hon eller han är bra som hon är så stimulerar det inte till de ansträngningar som krävs för att utvecklas, att god självkänsla är en följd av att ha klarat av en uppgift. Det som krävs för att hjälpa barn och unga att utvecklas är därför metoder som ger människan en idé om att det lönar sig att anstränga sig. (http://www.fhi.se/Handbocker/Uppslagsverk-barn-och-unga/Sjalvkansla--ett-problematisk-begrepp-/)
I en artikel i forskning och framsteg från 2008 framställer man det på ett annat sätt. Man håller med om att psyket är ett komplicerat system, men att detta system måste vila på en solid grund, som i det här fallet är självkänslan. Den är psykets fundament som med en inre kraft bär människan genom livet. Här lägger man alltså större vikt vid självkänslan och skiljer det från självbild och självförtroende. Inom den humanistiska psykologin säger Carl Rogers att vi har ett själv och ett idealsjälv. Självet är hur man uppfattar sig själv och sin relation till omvärlden, och idealsjälvet är personen som man vill vara. Man har en teori om att självkänslan har sitt ursprung i den tidiga utformningen av självet och den egna identiteten och att det är under utvecklingen av idealbilden, när det uppstår en för stor kongruens mellan idealsjälvet och självet, som det uppstår missnöje, och som därmed bidrar till en sämre självkänsla.
Vid frågan om vare sig det är människans kompetens eller en tidig bekräftelse från den närmaste omgivningen som är grunden för självkänslan har man sedan slutet på 1800-talet sagt man att det förmodligen är beroende av de båda. Samtidigt som vi är i ett växelspel med andra människor så stärks vi av att kunna något. En av grundarna av den moderna psykologin, William James, menar att självkänslan är ett förhållande mellan vad man kan och vad man vill, och att man antingen kan prestera mer eller vilja mindre.
Psykologiprofessorn Roy Baumeister säger att självkänslan är beroende av yttre faktorer och att det är sättet för människan att tänka om sig själv och värdera det egna jaget. Men forskaren Maarit Johnson påstår att yttre faktorer som att vara smart och snygg bara är en aspekt av självkänslan. Hon går tillbaks till teorin om att det måste finnas en inre acceptans och självkärlek som grundats under barndomen. ”Ett barn som inte får hjälp av en vuxen som kan härbärgera dess känslor får gärna en föreställning om att det måste ta hand om allting själv. Men jag är för liten och kommer inte att klara det, kan barnet tycka. Så ersätter det en inre trygg struktur, där världen så småningom kan kännas hanterbar, med en yttre kontroll där man städar, gör jättebra ifrån sig på jobbet, där man ser perfekt ut och är duktig på alla sätt och vis. Därför att minsta krackelering på ytan väcker till liv panikkänslan av att inte klara sig, en sorts total översvämning.”, säger psykoanalytikern Maria Yassa. Hon beskriver män och kvinnor som upprätthåller sin självkänsla genom prestation, men att det under den blanka rustningen finns en djup oro över hur de ska klara av någonting över huvud taget. Dessa människor är i ständigt behov av bekräftelse, men misstror innerst inne berömmet eftersom de anser att de inte är äkta.
Anknytningsteorin är också en modell av barndomen som bygger på John Bowlby’s teori om behovet av en känslomässig och fysisk närhet till mamman under barndomen. Det är en förutsättning för att ett barn inte ska fara psykiskt illa, men om barn endast kan vinna föräldrarnas kärlek genom framgång och att lyckas så blir det också dess sätt att upprätthålla sitt värde som människa och vinna tillbaka den bristande känslan av att det är något värt.
Maarit Johnson delar upp dessa olika teorier i två spår. Den yttre självkänslan bygger på framgångar, en förvärvad eller yttre självkänsla och vad jag kan göra helt enkelt, medan den inre självkänslan innebär en grundläggande emotionellt baserad upplevelse av det egna värdet som svarar på frågan om vem man är. Hon menar att vi bär en kombination av dessa båda men att med en svag inre självkänsla hjälper det inte med en hög yttre självkänsla eftersom vi då enbart blir beroende av bekräftelse och uppskattning genom prestationer. Med en svag inre självkänsla ser man alltså utmaningar som ett hot mot självkänslan, man tål inte att ta kritik och misslyckanden är en katastrof, medans man med en stark inre självkänsla ser utmaningar som ett tillfälle att få lärdom och stimulans. (http://www.fof.se/tidning/2008/7/i-am-special-i-am-special)


Skillnaden mellan självkänsla och självförtroende
Självförtroende är kopplat till att göra, att tro på den egna förmågan. Självkänsla kopplas till att vara, hur vi värderar oss själva och tron på det egna värdet. Det är stor skillnad på att tro på att man kan få saker gjorda och hur det känns att vara ”jag”. Därför är det viktigt att inte blanda ihop dessa och tänka att vi är det vi gör. Vi är aldrig fel, utan vi gör fel. Om vi skulle tänka tvärt om så skulle vi känna oss som ett misstag varje gång vi gjorde misstag.
I vårt samhälle och i vardagen är det vanligt att alltid berömma och värdesätta prestationer. På grund av detta glömmer man ofta att man duger och är bra utan att behöva prestera i något, och att man är bra som man är även om man gör misstag. Nyckeln till detta är att kunna ge sig själv samma kritik som man ger till en vän, för vi skulle aldrig tycka mindre om våra vänner även om de inte gjorde bra ifrån sig på ett prov eller inte gjorde flest mål i en fotbollsmatch. Men när det kommer till oss själva så är vi väldigt bra på att se ner på oss själva när det går dåligt och bara uppskatta sig själv när man gjort något bra. Det är naturligt att söka efter sådan bekräftelse eftersom att man mår bra av den, det är därför an söker den omedvetet hela tiden. Det man glömmer är att man kan bekräfta sig själv för just den man är, utan att behöva höra det från någon annan. Kort sagt skulle man kunna säga att självkänsla handlar om att vara den viktigaste personen i sitt liv.

Varför behöver man självkänsla?

Att träna självkänslan är precis som med fysisk träning, man tränar för att kunna uträtta mer med samma eller mindre mängd energi. Självkänslan behöver man för att kunna hantera både framgångar och motgångar. Och för att vara medveten om sitt eget agerande är det viktigt att kunna vara fullt närvarande. Att vara närvarande kräver att man har försonats med sitt förflutna, att man har kunnat förlåta och gått vidare med saker, och det är när man inte längre styrs av det förflutna och de känslor som det medför som man kan styra sitt agerande i nuet.
Att ha bra självkänsla är inte lika med att vara självcentrerad, det är tvärt om när man saknar självkänsla so man blir självisk och självupptagen. Detta leder till att det en person med dålig självkänsla oftast fruktar – att bli kritiserad, illa omtyckt och övergiven, är precis det som händer.
När man inte längre definierar sitt värde med sina prestationer så vågar man också ta sig an nya utmaningar eftersom man då inte är livrädd för att misslyckas, utan vet att ens värde ändå inte förändras. Man blir helt enkelt modigare och ser misstag som något utvecklande och lärorikt.

Självkänslan är också viktig för att kunna välja vilka människor man vill omge sig med. När man själv inte tycker att man är värdefull så är det vanligt att man nöjer sig med okamratliga vänner, opålitliga partners eller finner sig i dåliga arbetsförhållanden osv. Men när man kan känna en inre trygghet så blir det lättare att välja bort personer i sin närhet som är missunnsamma, för man vet att vi är värd sunda och kärleksfulla relationer.
Att inte vara nöjd med sitt utseende handlar såklart också om självkänsla, och även det startar med det inre. Det finns otroligt vackra människor som inte tycker om sig själv och är missnöjda, och det finns de som är mindre direkt vackra, enligt det ideal som vi har av vacker, de som saknar både armar och ben, men som verkligen tycker om sig själva och som har en fantastisk utstrålning, och blir vackra just därför. Det handlar om att kunna acceptera sig själv och kroppen man föddes i och vårda, ta hand om och tycka om den.

Följder av dålig självkänsla

Dålig självkänsla kan yttra sig på många olika sätt. Ett typiskt exempel på låg självkänsla är känslan av att man är bra så länge ingen annan är bättre, är man inte bättre är man värdelös. Och när man inte tycker om sig själv börjar man ofta leta fel på andra människor. Inte av elakhet utan av ren överlevnadsinstinkt. Om man istället skulle sluta jämföra sig själv med andra, om man visste om sitt eget värde och såg sig själv som jämlik, skulle det inte bli så. Det kommer alltid finnas människor som är smartare snyggare eller mer framgångsrik än en själv, det gäller bara att kunna lära av och inspireras av de människorna istället för att alltid tänka i termerna bättre eller sämre.

En otränad självkänsla kan riktas både inåtvänt och utåtagerande. Med utåtagerande självkänsla menar man att man ofta är defensiv, man går i försvar och lyfter sig själv genom att påpeka andras brister. Den inåtagerande slår istället på sig själv, det kan vara både psykiskt och även fysiskt, som självskadebeteenden eller självdestruktiva tankar. Konsekvensen av svag känsla är att vi styrs av oro, osäkerhet och rädsla. Man är rädd för att misslyckas, rädd för att verka korkad, rädd för kritik, för att vara fel eller vara utanför. Allt detta leder till en inre stress och gör oss självupptagna. Den här självcentreringen gör att man ofta överdriver sin egen betydelse, man tror att allt har med en själv att göra, vilket gör att man blir ännu mer sårbar för andras handlingar och humör. Samtidigt som man inte kan hantera en negativ kommentar från någon så agerar man nästan hänsynslöst mot sin omgivning utan att man är medveten om det.

Något som också är väldigt vanligt är känslan av att vara en bluff. Det är också en typ av inre stress då man drivs av rädslan av att bli påkommen som oduglig eller otillräcklig. Man vågar inte erkänna det för någon eller prata om det med varandra, utan man bygger istället upp en fasad och spelar teater. Man lever i tron av att inte vara förtjänt av något, till exempel kärlek. Det är vanligt att man saboterar eller lämnar sitt förhållande av rädsla för att man själv ska bli lämnad. Om man själv inte anser sig förtjäna lycka och kärlek så kan man inte heller njuta av sin framgång eftersom man ständigt tror om att det när som helst ska ta slut.
När man inte kan bekräfta sig själv så är det också väldigt svårt att ta emot bekräftelse från andra. När man får komplimanger vill man oftast försöka vifta bort dom eller förklara sig med t.ex: ”Äsch, det var inte så bra om man jämför med han/hon…” eller liknande, när man egentligen bara ska säga ”tack” och vara tacksam för den gåvan man får när någon ger en komplimang. Man hungrar så mycket efter bekräftelse, men när man väl får den vet man inte vad man ska göra av den.

Hur tränar man självkänsla?

Det är ganska skälvklart att man inte skulle ställa sig inför ett maratonlopp utan att ha tränat en enda gång och tro att man ska klara det särskilt bra, eller gå till gymmet en gång och sen tro att man ska vara vältränad för resten av livet. Självkänslan är som konditionen, den är en färskvara som måste underhållas. Man kan också se det som ett konto som ständigt måste fyllas på. Gör man aldrig insättningar så finns det ju aldrig något att hämta ut, och det är när vi övertrasserar kontot som vi blir utbrända och ”går in i väggen”. Man kan säga att livet drabbar oss alla, och det gäller att man är förberedd när det väl gör det. Mental träning innebär såklart inte att man ska förändra sig och bli en annan människa utan att utveckla stärka och förändra sitt beteende.

Man kan faktiskt själv påverka sina tankar och hur man ska bemöta motgångar. Det tar 90 sekunder för en känsla att väckas och skölja genom våra kroppar. Känner man fortfarande den känslan efter 90 sekunder har man valt att låta känslan vara kvar. Om man istället skulle välja bort den negativa känslan kan man då istället återvända till nuet och göra något konstruktivt åt saken istället. Det här är ett exempel på mental träning som man kan använda för att träna sin självkänsla, den finns även i andra former som t.ex. att skriva om sig själv i en bra-bok och liknande övningar. Med den här typen av mental träning slipper man känna sig som ett offer för andras brister, om man vill det. Som självständiga människor är det vi själva som har ansvar för hur vi tänker. Vi kan lära oss att styra våra tankar, och om vi inte tar ansvar för vad som händer i vår hjärna blir vi därmed sårbara för andras omdömen och påtryckningar.
(Törnblom, M - "Mia Törnbloms samlade tankar om självkänsla")

mt-jl_0_new_large.jpg
Mia Törnblom




"Happiness can be found,
even in the darkest of times,
if one only remembers to
turn on the light"